Bästa väljare,

 

Här nedan kan du i lugn och ro läsa om mina tankar och åsikter kring de vanligaste frågorna som ställs av varje politiker. Jag har försökt ge korta och klara svar.

 

Jag har stor respekt för att det finns olika åsikter i sakfrågor och så behöver det vara i en demokrati. Sakfrågor är viktiga men också hur man förmedlar och genomför den politik som man tror på. I det verkliga politiska livet både lokalt och på riksnivå behövs det något mer än åsikter och det är förmågan att samarbeta och skapa fördelaktiga kompromisser.

 

Fast du inte delar mina grundläggande åsikter tror jag du kan skriva under mina viktigaste hjärtefrågor gällande Finland framtid. Det är vårt stora behov att få igång ekonomin efter en lång nedgång samt vårt stora behov av ett mjukare och öppnare samhällsklimat.

 

 

Frågor från A-Ö

Allmän värnplikt

Finlands allmänna värnplikt behöver vi slå vakt om. Den utgör styrkan i vårt försvar. Vi har måhända inte den bästa militära utrustningen i jämförelse med våra västliga grannländer men vi har en personell försvarskapacitet som långt överstiger deras. Finlands allmänna värnplikt tillför också nationalkänsla och höjer alla beväringars sociala förmåga och ansvar, ett kapital värt att förvalta. Fortfarande anser jag att den som av samvetsskäl inte vill göra vapentjänst ska kunna välja vapenfri tjänst eller civiltjänst.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedIn
Arbetslösheten

I vårt land har vi cirka 60 000 lediga jobb samtidigt som vi har hundratusentals arbetslösa. Det är en ekvation som inte går ihop. Vi behöver bli mer effektiva att matcha människor in i meningsfulla och givande arbeten. Eftersom över 100 000 av de arbetslösa är under 25 år behöver vi redan tidigare i människors liv bli bättre på att integrera människor i arbetslivet. Läroinrättningarna behöver stärka sina band till näringslivet så att flera människor kommer naturligt och lätt ut i arbete efter avslutad skolgång. Möjligheterna för företag att skapa lärlingsavtal och lärlingsjobb borde intensifieras. Flexiblare arbetsmarknadslösningar efterlyses.

Bistånd och utvecklingssamarbetet

När det gäller Finlands budgetanslag för utvecklingssamarbete så hör jag till dem som anser att det på sikt borde höjas till 0,7 procent av BNP. Det anser jag trots att vårt lands ekonomi är svag och överansträngd. Det finns alltid möjlighet att hjälpa de människor som är mest utsatta av våld, kriser, fattigdom och hungersnöd och naturkatastrofer. Det är inte i första hand en ekonomisk fråga utan en fråga om mänsklig solidaritet och politisk viljeyttring. Stödet bör främst kanaliseras genom det civila samhället, kyrkliga organisationer och den privata sektorn. Orättvisorna i världen är en moralisk katastrof som kan åtgärdas. Eftersom vi lever i ett av världens rikaste och mest välutvecklade länder bör vi ta vårt ansvar och göra så mycket vi kan.

Finlands ekonomiska kris

Finland har uppvisat mycket svaga ekonomiska siffror många år i rad och har därmed klassificerats som ett land i ekonomisk depression. Vårt lands största politiska utmaning är att få fart på ekonomin.

 

Jag tror inte vi kan spara oss ur krisen. För att få igång ekonomin och att få tillbaka tron på framtiden behövs att företagen börjar satsa framåt. Jag anser att min främsta uppgift som politiker är att stimulera marknaden och ge företagen lättnader i att nyanställa och även ge skattelättnader för investeringar och nyetableringar.

 

Samtidigt som stimulansåtgärder sätts in så behövs också en ny solidaritet bland gemene man. Vi lever över våra tillgångar och lånar pengar för att upprätthålla den välfärd vi har. Varje finländare behöver också vara beredd att skära ner utgifterna vilket för med sig konsekvenser för oss alla. Vi kan inte fortsätta som vi nu gör. Vi behöver vara beredda att själva betala mer för servicen och inte bara kräva mer och mer.

 

Ekonomins återhämtning blir nog den kommande riksdagens största utmaning, hur det ska gå till finns det knappast enkla svar på men vi behöver alla vara beredda att hjälpa till på ett eller annat sätt.

Flyktingmottagande

Vi i Finland borde bli bättre att värna om flyktingkonventionen och rätten att söka asyl. Kristdemokraterna har fått till stånd en höjning av asylkvoten under senaste regeringsperiod, och det är en utveckling jag välkomnar varmt. När det gäller flyktingpolitiken behöver den vara människovänlig. Jag tänker på alla de flyktingtragedier som inträffat i Medelhavet under senaste åren. Jag skulle välkomna ett lättare sätt att legalt resa in till EU för att söka asyl. Tyvärr går det inte idag att söka asyl från utlandet på grund av EU:s restriktiva visumpolitik. Jag vill gärna arbeta för att Finland ska bli ett mer flyktingvänligt land.

Greklands skulder

Vårt land är genom den ekonomiska och monetära unionen en del av euro-samarbetet. Därför har Greklands ekonomiska kris automatiskt blivit vår kris. Finland har inte haft särdeles många alternativ än att solidariskt gripa in för att rädda den gemensamma valutan.

 

Jag anser att varje nation bör lösa sina egna ekonomiska kriser själv, så långt det är möjligt. Visst har det varit surt att låna pengar till grekerna när de misskött sin nationalekonomi under en så lång tid. De levde på lånade pengar, hade en alltför stor offentlig sektor, utbredd korruption och stora brister i skatteuppbörden. Det brast på många plan. Vi behöver däremot själva se till att vi inte skapar ett nytt Grekland i vårt eget land genom att upprätthålla en välfärd som vi inte har råd med. Låt oss lära oss av andras misstag.

Höjd pensionsålder

I Finland har vi legat efter de övriga europeiska länderna i frågan som gäller höjd pensionsålder. I dag är det möjligt att gå i pension mellan 63 och 68 års ålder i Finland. Våra arbetsmarknadsparter har kommit överens om att höja den med två år under en överskådlig framtid. Orsaken är de stora efterkrigstida årskullarna och att människor lever längre idag jämfört med tidigare.

 

Jag anser att regeringens beslut att höja pensionsåldern med två år är bra med tanke på att många människor lever så mycket längre idag och är förhållandevis pigga. Dessutom har de äldre arbetstagarna en erfarenhet och kompetens som bör tas tillvara och värderas på arbetsmarknaden. Höjd pensionsålder ska alltid motiveras med moroten i hand snarare än med piskan. Däremot ska det finnas goda möjligheter att gå i pension för de yrkesgrupper som har ett tungt och fysiskt krävande jobb.

Invandring

För mig är invandring i grunden något positivt. Vi lever i en rörlig värld där människor flyttar och överskrider gränser mer än någonsin. Vi kan inte hindra det. Vi i Finland kommer i framtiden att vara i stort behov av bland annat arbetskraftsinvandring. Forskningar har visat att Finlands behov av invandrare är cirka 400 000 fram till år 2030 för att upprätthålla nuvarande arbetskraftsförmåga. Vi behöver aktivt arbeta för en ökad invandring och utveckla vår integrationspolitik. Jag ser gärna att Finland upprätthåller en reglerad och human invandring där alla har rätt att få sitt skyddsbehov prövat i en förhållandevis smidig och snabb asylprocess. Särskilt utsatta barn bör vi ta hänsyn till i dessa processer. Anhöriginvandringen ska möjliggöra för återförening av familjer som splittrats av krig och andra olyckliga omständigheter. Vi behöver skapa en invandrarvänlig kultur i vårt land och underlätta dessa ovan nämnda typer av invandring. Det mångkulturella samhället kräver öppenhet och respekt bland såväl majoritetsbefolkningen som minoriteter.

Jämställdhet

Grunden för jämställdhetspolitiken är alla människors lika värde. Jämställdheten börjar inte på arbetsmarknaden, den börjar i familjen. Jag anser att det inte borde finnas strukturella eller juridiska hinder till exempel för en förälder som vill vara hemma med barnen. Valet hur varje familj vill utforma sin vardag ska kunna beslutas av föräldrarna själva, det ska inte staten blanda sig i. Jämställdhet är viktig också på arbetsmarknaden. Lika lön för lika arbete borde vara en självklarhet i dagens samhälle. Däremot är jag något skeptisk till könskvoteringar i bolagsstyrelser eftersom de riskerar att befästa betydelsen av kön i stället för kompetens. Jag anser inte att politiker ska bestämma över hur ett företag ska utforma sin styrelse. En jämställdhetskultur borde däremot vara norm i alla organisationer.

Kristna värderingar i politiken

Jag ska försöka beskriva förhållandet kristna värderingar och politik. En del menar att politik och tro inte får blandas ihop. Det kan man anse, ja, men det beror på hur man menar. Jesus var tydlig med att hans rike inte är av denna världen. Det betyder att Guds rike inte får reduceras till politik. Tron går djupare och är mer grundläggande än någon politik någonsin kan vara. Men, däremot bygger all politik på värderingar och inga värderingar svävar fritt i ett vakuum. De måste finna sin förankring i något annat som är större och som förklarar människan och hennes plats i tillvaron. Kalla det livsåskådning eller tro. Trots att tro och politik inte är samma sak så kommer tron alltid att påverka politiken.

 

Hela historien är full av politiska beslut som influerats av den kristna grundsynen. Redan år 374 lagstiftade den kristne kejsaren Valentianus mot spädbarnsdråp, spädbarnsutsättande och abort. Det var kristna beslutfattare som satte stopp för gladiatorspelen, som avskaffade slaveriet, barnarbetet och änkebränningen. De startade barnhem, sjukhus och skolor.

 

Martin Luther King var en kristen pastor som gjorde politiskt motstånd mot den tidens segregationslagar, prästen Bonhoeffer motarbetade nazistisk ideologi. Tro och politik kan aldrig separeras på ett sådant sätt att de inte skulle påverka varandra. Min uppfattning är inte om den kristna tron ska påverka politiken, utan snarare hur.

Kärnkraft

Kärnkraft är en svår fråga. Vi skulle alla önska en värld utan risker i framställandet av energi. Min syn är väldigt pragmatisk gällande Finland och kärnkraft. För det första skulle jag önska att vi vore självförsörjande i fråga om energi och inte importberoende. För det andra anser jag att det är bättre att vi i Finland bygger kärnkraft än att Ryssland gör det. Den strikta säkerheten, som övervakas av EU, kring byggandet av ett kärnkraftverk som till exempel Olkiluoto, känns mera tryggt än de kärnkraftverk som etableras i övriga länder där man inte har liknande säkerhetsföreskrifter.

 

Kärnkraften uppfyller de facto ett av de viktigaste kraven som i dag ställs på energiproduktion, nämligen låga utsläpp av växthusgaser. Kärnkraftens svaga punkt är givetvis slutförvaringen av utbränt bränsle men även där finns strikta säkerhetskrav som ger riktning. Morgondagens kärnkraft har potential att vara både säkrare och långt mer effektivare än dagens. Vind, sol- och vattenkraft kunde gärna få ersätta hela vårt energibehov på lång sikt men fram till den dagen behöver vi sannolikt hålla igång och utveckla våra få, men trygga, kärnkraftverk.

Natomedlemskap

Finland har sedan 1994 deltagit i Partnerskap för fred-programmet (Partnership for Peace, PfP) inom Nordatlantiska fördragsorganisationen (North Atlantic Treaty Organisation, NATO). Det innebär att vi deltar i krishanteringsoperationer och utveckling av militära färdigheter inom krishanteringen. Därtill deltar Finland i civil verksamhet inom partnerskapet för fred framför allt för att förbättra vår försörjningssäkerhet.

 

Tidigare ansåg jag att Finland borde ha anslutit sig till Nato redan på 1990-talet. Så blev inte fallet. Men nu är det geopolitiska läget annorlunda. Vårt östra grannland befinner sig i krig i Ukraina och president Putins odelade stöd i Ryssland borde få oss att tänka till två gånger.

 

Propagandan i rysk media målar USA som den stora boven för de mesta som riktar sig mot Ryssland. T.ex. de ekonomiska sanktionerna som EU står bakom, samma gäller situationen i Ukraina. Amerikanerna står bakom allt, sägs det i statlig media i Ryssland. Att Finland i detta läge skulle ansöka om medlemskap i Nato skulle vara en mycket ovis handling från Finlands sida. Det skulle anses vara mycket provocerande för Ryssland just nu. Vi har EU´s längsta gräns mot öst och skulle därmed dra in Finland i en mer osäker och otrygg tillvaro.

 

Jag anser att Finland borde bevara goda diplomatiska relationer till Ryssland, bevara sin militära neutralitet så långt som möjligt. Just nu finns det inga hotbilder för Putin i ett neutralt Finland. Låt oss bevara vår nuvarande linje och inte skapa mera spänning än vad det redan är.

Könsneutral äktenskapslag

I december 2014 röstade Finlands riksdag fram en ny könsneutral äktenskapslag. Lagen likställer äktenskapet mellan man och kvinna med par av samkönade. Jag skulle ha hört till de 92 personer som röstade mot lagförslaget, 105 riksdagsmän röstade för. När det gäller samkönade parförhållanden anser jag att alla har lika rätt inför lagen att kunna få registrera sitt parförhållande. Däremot anser jag att äktenskapsbegreppet explicit behöver bevaras som ett förbund mellan man och kvinna och att Finlands lag klart borde definiera vad ett äktenskap är. Givetvis bottnar min personliga åsikt i vad Bibeln tydligt säger om äktenskapet ”därför ska en man lämna sin far och sin mor för att hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött”.

Min åsikt i den här frågan handlar inte om att döma någon människa på basen av sexuell läggning utan om att bevara äktenskapsbegreppet så som vi har haft det tidigare. Benämningen registrerat partnerskap beskriver bättre hur jag önskar se på registreringen av samkönade parförhållanden.

Subjektiv rätt till dagvård

Den subjektiva rätten till dagvård har länge varit föremål för diskussion. Jag hör till dem som har ifrågasatt denna rättighet. Jag skulle gärna vilja se att dagvårdsbehovet prövas från fall till fall speciellt när trycket på dagvården är mycket högt i många tätorter. Möjlighet till dagvård ska givetvis finnas för de föräldrar som saknar alternativ, både på dagtid och nattetid, exempelvis för ensamstående föräldrar som har treskiftes jobb.

Jag skulle önska att varje litet barn skulle få tillbringa så mycket tid som möjligt med sina föräldrar fram till två års ålder. Jag anser att vi har alltför många spädbarn på dagis i vårt land, och det är en olycklig utveckling som skett de senaste tio åren. Tyvärr har den subjektiva rätten till dagvård bidragit till denna trend i vårt samhälle.

Social- och hälsovårdsreformen

Den omfattande vårdreformen som nuvarande regering har lagt fram har väckt många frågor. SOTE-reformen har varit omdiskuterad redan från första början. Bara det att reformen stred mot grundlagen visar att det gått alldeles för fort. Den senaste remissrundan till kommunerna, som hade två dagar att ge sitt utlåtande, visar också på någon sorts desperation. Jag vill inte kritisera ett halvfärdigt arbete men visst är jag mycket frågande.

 

Jag är ingen vän av stora centraliseringar som fråntar kommunerna makten över stora delar av kommunens egen budget. Det är en utveckling som jag inte vill se. Visst kan vi ha större administrativa enheter som är mer kostnadseffektiva men beslutandet bör finnas lokalt i ärenden som berör den lokala befolkningen.

 

Sättet varmed frågan har drivits har inte ingett förtroende, därför har jag varit skeptisk till själva motivet till den pågående social- och hälsovårdsreformen. Har inte heller övertygats om den ekonomiska fördelen med dessa gigantiska enheter. Jag ser reformen som ett av den nuvarande regeringens stora misslyckanden.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedIn